Den omtänksamme ateisten

Genom en facebook sida jag följer hittade jag ett inlägg på en kristen blogg som jag var tvungen att kommentera. Här tänkte jag mest, och helt snabbt gå igenom det argument jag kände att jag ville ta upp. Författaren argumenterade för att lidandet i världen utgör ett problem för ateister och enda lösningen på gåtan om varifrån lidande kommer och vilket syfte det har ligger i det övernaturliga.

Jag kan tänka mig att för den som levt med föreställningar om det övernaturliga under merparten om sitt liv blir det naturligt att göra ett sådant antagande. Peka på ett fenomen och säga ”Aha! Hur förklarar du det utan att tillgripa något övernaturligt??” Tvärtom!

Evolution genom naturligt urval förklarar ganska elegant varför det finns lidande i världen. Smärta är en signal som varnar oss för att vi håller på att bli skadade, till och med dödade. Om vi blir dödade kan vi inte föröka oss. Sett till stora populationer och över lång tid favoriseras de som bäst undviker att bli dödade innan de hunnit föröka sig. Lidandets funktion och ursprung avklarat. Evolution i ett nötskal. Mystik göre sig ej besväret.

Lidandets ursprung och funktion är därmed förklarat. Man kan givetvis gå djupare in i frågan men jag ser ärligt talat inte meningen med det. I och med att jag bara är en glad amatör så kan jag inte bemöta varje kontring på samma sätt som en evolutionsbiolog eller neurobiolog (eller antropolog eller annan valfri relevant akademiker) skulle kunna.

Men för att ta ett till exempel. Vi människor lider av att vara ensamma. För många är strävan efter att hitta en partner av mycket stor vikt och att lyckas med detta associeras med ett stort skutt uppåt avseende upplevd lycka. Med andra ord… Människa lider av att inte få föra sitt genetiska material vidare(för att dra det till sin spets alltså). Människa strävar efter att eliminera just det lidandet genom prenumeration på match.com. Om framgångsrik blir människa glad och får en ökad chans att föra sitt genetiska material vidare (återigen, för att dra det till sin spets). Slutsats, ensamhet sporrar oss till tvåsamhet, tvåsamhet ökar chansen för avkomma. Sett till stora populationer och över lång tid leder det till favorisering av sociala egenskaper. Lidandets funktion och ursprung avklarat. Evolution i ett nötskal. Mystik göre sig ej besväret.

Problemet är att detta är en ganska kall syn på världen, det duckar jag inte för. Men å andra sidan, ingen vettig människa föreslår att naturligt urval skall ligga som grund för moraluppfattningar. Det vore fruktansvärt. Problemet med lidande för en ateist som mig är alltså varken dess ursprung eller dess orsak. Det intressanta är vad man kan göra åt lidandet. Hur minskar man exempelvis hungersnöden i Afrika? Hur hjälper man bäst en region som drabbats av tsunamis? Och så vidare, oavsett skalan på lidandet. Det kan ju faktiskt handla om något så enkelt som hur hjälper man folk med SMS tumme bäst. Oavsett vilken hjärtefråga man väljer så är det min övertygelse att det är bättre att praktiskt göra något än att sätta sig ned och be. Eller fundera på om det finns något högre syfte med att ett ofattbart antal människor, många av dem barn, dör dagligen av svält. Eller vad Gud har för syfte med att drabba vissa av oss med SMS tumme…

Tre inlägg på en och samma dag! Tja, when it rains it pours.

Nå, det här avslutande inlägget får fokusera på det mer personliga (det skulle ha varit det avslutande men omständigheterna gjorde det till det andra publicerade. Nåja.). I det här fallet hälsa och träning. Och just den här posten kommer mest vara orienterade i ämnet och förvarna om vad jag tänker skriva om längre fram.

Några saker först och främst. Jag är, och har alltid varit urtypen för en periodare avseende det här med träning. Ovanpå det har jag de senaste sex åren jobbat uteslutande natt på det lokala sjukhuset. Det har visat sig att i och med stigande ålder (strax över trettio i skrivande stund) så har min trogna kropp börjat tröttna på mig för att hänge sig åt lite dualitetstänkande en sekund.

Fördelen med en kropp som börjar protestera är att jag hittat min egen förmåga till självdisciplin. Jag skulle gärna vilja ha en kropp som är frisk och kapabel så länge som möjligt och realiteten är den att den ambitionen kräver arbete.

Jag har därför bestämt att återuppta en gammal vana, nämligen yoga. Just det valet är nog värt en hel del inlägg framöver då det kan kanske på ytan framstå som märkligt att en skeptisk, rationell ateist utan minsta dragning åt det spirituella väljer en sådan metod. I korthet kom jag i kontakt med en väldigt jordnära tradition som känns väldigt öppen för att testa olika tankar och koncept vetenskapligt. Dessutom är det fysisk aktivitet som kan göras hemma och det finns mig veterligen inget vetenskapligt underlag för påståendet att fysisk aktivitet är farligt.

I kombination med yogan så har jag bestämt att jag skall promenera dagligen, cirka en timme. Det har funkat bra hittills. Som konditionsträning för en frisk trettio åring är dagliga promenader och yoga kanske lite lite så jag har även återupptagit löpning, en gren som jag tror mig vara väl anpassad för, smal och smärt som jag alltid varit.

Det kan vara så att jag, för att bevara mitt förstånd, fortsätta utvecklas eller något åt det hållet skulle må bra av att skriva av mig på regelbunden basis så därför är det lika så bra att jag provar att börja blogga igen.

Just det här inlägget skrivs i stort sett rakt av, utan någon egentligen eftertanke och avsikten är mest att göra ett avtryck. ”Ty här gjordes ännu ett försök att börja skriva.”

Namnet på min blogg känns fortfarande relativt välvalt. Aningen provocerande men samtidigt artigt och vänligt, ett namn som kan betyda ganska mycket men som ställer krav på mig att leva upp till en viss standard.

Hur som helst, framöver får nog bloggen även bli lite mer personligt, lite mer fokuserad på mig egen resa så att säga. Jag tänker då mest på dels mitt eget sökande efter kunskap och förståelse av omvärlden men även ett stort fokus på min egen strävan efter hälsa och de olika vägar jag valt för att nå dit.

Det kan också vara så att jag får tillåta mig själv att posta totalt nonsens mest för att skriva något. Och det låter kanske som ett tecken på dålig kvalité och om det var så att jag fick betalt för att skriva så skulle jag hålla med. Men det får jag inte. Så nonsens inlägget fyller en viktig funktion för mig, nämligen som redskap för att bara skriva något, själva handlingen att foga samman ord till meningar och att göra det på kommando i stort sett. Vem vet, det kan ju vara så att mina nonsensposter åtminstone kan roa någon därute

Varför har kyrkor åskledare? Man kan ju tycka att gud rimligtvis inte skulle sätta en blixt i en kyrka, eller hur? Personligen tänker jag utgå från att förvaltare av kyrkor var och är väldigt tacksamma över att slippa se sina kyrkor nedbrända enbart eftersom byggnaden råkar vara högsta punkten i omgivningen men alla som tror att det finns en högre makt borde få sig en tankeställare över varför heliga byggnader behöver åskledare. Nåja.

Som jag tydligen helt kom bort ifrån att använda. Nåja, sånt händer skulle jag väl tro. Just idag känns inte som en särskilt kreativ dag men strunt samma, just idag får tydligen bli dagen då jag börjar skriva igen.

Däremot orkar jag inte engagera mig sådär värst mycket så här kommer några snabba observationer och reflektioner.

Jag har nu två gånger under året hamnat i diskussion med människor som ganska hängivet tycker att ceremonier i kyrkan är en bra sak. Och det kan man väl tycka. Det roliga var att bägge två lade fram som det starkaste argumentet att akustiken och utrymmet är väldans svårslaget. Dessutom är det ju en så fin tradition, det här med att gå i kyrka för dop eller examen eller vad det nu kan vara. Till saken hör att ingen av dessa individer är speciellt religiösa. Skulle jag fråga direkt och inte ge mig tills jag fick ett svar skulle det svaret troligtvis bli att ingen av dem tror att det finns en gud.

Men att bevara våra fina traditioner är ju förstås viktigt. Och inte att förglömma de har ju bra saker att säga de där prästerna som en av de jag samtalade med tyckte. Det kan nog ungdomarna behöva…

Njae…

En individuell präst må ha bra saker att säga men knappast just eftersom han/hon är präst. I stort sett vilken ansvarstagande vuxen som helst har bra saker att säga just eftersom de är ansvarstagande vuxna som har levt, sett och upplevt en del i sina liv. En blodsdrypande saga från bronsåldern uppbackad av en förvirrande och motsägelsefull bok har ingenting med det att göra.

Hur som helst, jag skulle tro att flertalet svenskar idag är lite som dessa två jag har pratat med. Vi tror inte på gud men har samtidigt aldrig ifrågasatt de traditioner som härstammar från vårt så kallade kristna arv.

Eller nåt sånt.

Helt kort, jag hörde nyss en kul liknelse angående homeopati (medicin som späds ut en himla massa). Hela grejen handlar ju om att en del läkemedel späds ut i flera led, man siktar på en koncentration på 10^30. Det blir en himla massa nollor (en etta följt av 30 nollor, en miljon har som referens 6 nollor), eller annorlunda uttryck, en helt massiv massa vatten per molekyl aktiv substans. Nå, nog om det.

Liknelse var det ju.

För att vara säker på att få i dig en molekyl aktiv substans av ett homeopatiskt läkemedel måste du glufsa i dig 16 simbassänger fyllda med piller. Plus eller minus någon enstaka bassäng baserat på piller och bassängstorlek antar jag. Fantastiskt.

Sen var det ju detta med att ateism begreppet. Allt som oftast träffar jag på människor som argumenterar utifrån att ateism i sig självt är en fullfjädrad filosofi och/eller ideologi (internet är underbart). Jag träffade på detta igen idag (se tidigare inlägg) och bestämde mig för att det är på tiden med ett inlägg om detta.

Så hur definieras egentligen ordet ateism? Här nedan följer några definitioner som jag hittade efter 5 minuters googlande (om ens det, klippa och klistra biten tog helt klart mest tid).

Enligt Nationalencyklopedin :

ateism, åsikten att det inte finns någon gud. Man skiljer mellan ateism och agnosticism, tanken att man inte kan veta om det finns någon gud.

Från Dictionary.com:

1. the doctrine or belief that there is no god.

2. disbelief in the existence of a supreme being or beings.

Från Cambridge Dictionary

someone who believes that God or gods do not exist

Och slutligen från Wikipedia:

Ateism (grekiska α, icke och θεος, gud) är positionen att det inte finns någon gud, gudar eller högre makter. Begreppet är omdiskuterat och spänner från begreppsbestämningenavsaknad av tro (på någon eller några gudar eller högre makter) till definitionen en tro (på att det inte finns någon eller några gudar eller högre makter). Många stora uppslagsverk i världen anger båda definitionerna samt preciseringar som ligger mellan dessa.

Ateism i sig självt är ganska verkningslöst. Allt det säger om mig är att jag tror inte på gud/gudar/högre makter av en gudomlig natur. Ingenting annat. Däremot är det enligt mig ett bra komplement till skeptiskt tänkande, forskning eller diskussioner om moral. Listan kan göras lång men så länge du använder rationellt tänkande, objektivitet och logik så är ateism ett bra komplement.

Genom att inte betrakta Gudshypotesen som ett lämpligt svar på ett givet problem tvingas man att arbeta vidare på problemet. Som exempel kan jag nämna Isaac Newton och Pierre deLaPlace. LapLace var den franske fysikern som förde Newtons arbete med en fungerande kosmologisk modell vidare, delvis beroende på att Newton försökte lösa problemet med föränderliga planetbanor genom att säga att Gud måste kliva in då och då och justera det hela. Enligt legenden när LaPlace presenterade sin kosmologiska modell, byggd på Newtons arbete, frågade Napoleon var i modellen som LaPlace hade placerat Gud. Och LaPlace lär då ha svarat ”Ers majestät, jag hade inget behov av den hypotesen”. Detta må vara en skröna (LaPlace svar alltså) men den illustrerar min poäng ganska fint eller hur?

Ateism förutsätter ingenting annat än att du inte tror på Gud. Sedan kvittar det om du jobbar som spärrvakt eller teoretisk fysiker, röstar rött eller blått eller vad man nu kan tänka sig för motsatts par. Däremot, om din världsbild tillåter Gudshypotesen är risken stor att du kommer att tillgripa den för att förklara sådant som du annars hade löst med lite hårt arbete. Men det gör inte ateism till en ideologi.

Som titeln säger. Jag hittade en kul artikel på Newsmill idag, om ateism som förhållningssätt. Artikeln i sig var ingenting särskilt men bland kommentarerna hittade jag ett argument som måste slå rekord i dumhet.

I korthet gick det ut på att ateism är extremt motsägelsefullt eftersom det handlar om en världsbild där universum är materialistiskt och tidsbegränsat. Detta skulle då utesluta ateismens hyllade redskap logik eftersom logik är en tidslös och icke materiell sanning och därför inte kan existera i ett tidsbegränsat och materiellt universum. Tydligen säger ateister själva så.

Jag säger i alla fall aldrig så och jag är ateist. Vidare är jag materialist, i det att jag utgår från att vi och allt omkring oss är uppbyggda av materia i olika former. Vårt medvetande är till exempel ett resultat av kemisk och elektrisk aktivitet i våra hjärnor, en process som har sin grund i materia. Men en intellektuell konstruktion som logik är inte materia och styrs inte av fysikens lagar, lika lite som sagan om Rödluvan och Vargen gör det. Pappret som idén eller sagan skrivs ned på gör det, sinnet som bearbetar och lagrar informationen gör det men själva idén faller utanför fysikens lagar. Detta innebär dock inte att idéer skulle ha någon egen existens. När Sagan om Rödluvan och Vargen inte längre förs vidare från generation till generation och alla nedteckningar av den förstörts (här tänker jag mig inte bokbål utan det simpla faktum att materia har en tendens att sönderfalla vilket även gäller papper) då finns den inte längre.

I vilket fall så är argumentet felaktigt från början. Grundläggande fysik tillåter både att universum är tidslöst och att saker existerar utan att bestå av materia. Universum må ha en tidsbegränsad början (13,7 biljoner år sedan, give or take) men det kan mycket väl fortsätta existera för evigt. Och universum må vara byggt av materia men ljuspartiklar består inte av materia. Så fysikens lagar har inga problem med att tankar om saker finns och dessutom existerar i en tidslös och icke materiell form. men som sagt, argumentet faller på sin egen orimlighet och ärligt talat, idiotiska konstruktion.

Sen skulle jag hemskt gärna vilja träffa den ateist som är dum nog att påstå något liknande men jag vågar påstå att någon sådan ateist finns inte. Och apropå det, argumentet felanvänder ordet ”ateism” men det tar jag i ett annat inlägg.

Det slog mig att det var ett tag sedan jag läste Bibeln. Detta måste åtgärdas! Jag fortsätter med Första Moseboken 2:5-23. Återigen kan man läsa texten på Bibeln.se.

Jag slås tämligen omedelbart av intrycket att texten ursprungligen är skriven av en människa som levde på den tiden, en människa(eller flera människor, vilket antagligen är mycket troligare) med mycket begränsade kunskaper om hur världen faktiskt ser ut. Tämligen mänskliga värderingar såsom girighet och överskattade av sin egen betydelse tillkommer också.

När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den

Alltså, utan människor så är växter helt onödigt. Nå, det är i alla fall konsekvent med vad som tidigare sagts (människan härska över allt annat och så vidare). Min kommentar om girighet och en egocentrisk världsbild bottnar i beskrivningen av guld som beskrivs som ”fint” i ett av de länder som omgärdade Edens lustgård. Gud skapade nyss hela världsalltet. Efter den prestationen och med tanke på alla andra metaller och mineraler Han skapat skulle bara en mänsklig författare tycka det viktigt att påpeka just guld som något speciellt. Den exceptionellt specifika beskrivningen av geografin antyder också en författare som inte visste hur omfattande världen faktiskt är. Och när jag ändå är på ämnet, vem namngav länderna som anges här? Världen skapades för inte ens en vecka sedan men Assyrien (nuvarande Irak enligt Wikipedia) finns redan? Och inte bara finns, landet är så väldefinierat att det får fungera som ett riktmärke? Knepigt men ganska uppenbart om man utgår från att författaren skrev texten utifrån sin egen världsbild.

Sättet som Gud skapar människan på är givetvis intressant att nämna, speciellt eftersom det knyter ann till vad jag redan konstaterat, att det verkar troligt att författarens inspiration endast kom från honom själv, hans egen kunskap och hans egna världsbild.

…då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse

Antag att texten skrevs för några tusen år sedan på sin höjd. Mig veterligen hade man inte börjat obducera döda människor än och kunskapen om anatomi och fysiologi var ytterst begränsade. Speciellt betydelsen av de olika inre organen. Men att andetaget var viktigt det är jag övertygad om att man var medveten om. Det är trots allt en ganska enkel observation att göra. Så utan att förstå fysiologin bakom andetaget eller funktionen av hjärtat är det rimligt att föreställa sig en skapare som blåser liv i sin skapelse.

Kvinnan som skapades av mannens revben tänker jag inte säga så mycket om. Gud ägnade sig åt att klona människor, awesome! Fast hade Bibeln skrivits idag hade Han nog nöjt sig med några hudceller… Återigen, bristen på kunskap. Jag vet på ett ungefär hur DNA fungerar och om Gud skapade universum så vet han nog det också. Men författaren? På den tiden? Nej.

Det hela avslutas med att mannen namnger kvinnan (han kallar henne ”Kvinna”, undrar om han var lika specifik när det gällde djuren han nyss namngav… ) och han gör en stor grej av att hon är skapad av samma material som han. Problemet här är uppenbart, vi vet idag att vi är skapade av exakt samma material som alla andra däggdjur. Vi delar till och med en hel del gener med många andra arter (genen som styr spermieproduktion är till exempel 600 000 000 år gammal och gemensam för en mängd arter). Men det kanske inte ursprungsmannen visste även om man kan tycka att Skaparen borde ha påpekat det för honom.

”Den här gången är det ben av mina ben,

kött av mitt kött.

Kvinna skall hon heta,

av man är hon tagen.”

Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Logiken här känns framtvingad och inte särskilt smickrande för kvinnor. En man och en kvinna skall leva ihop eftersom kvinnan är skapad ur mannen? Hokai… Observera även att det inte bara är mannen som är ursprunget, det är även mannen som lämnar föräldrarna. Kvinnan bara finns där tydligen, ett perfekt sällskap åt honom. Tidstypisk måhända men relevant idag? Knappast. Önskvärt idag? I helvete heller.

Via Lindenfors blogg hittade jag en artikel skriven av Sam Harris där han konstruerar ett budskap till muslimer och icke muslimer världen över, att levereras av muslimska ledare. I synnerhet tänker han då på imam Feisal Abdul Rauf, mannen bakom kulturcentrat med tillhörande moské som planeras något kvarter från Ground Zero. Bakgrunden till artikeln är också just det bygget och debatten som den dragit igång.

”Like all decent people, I am horrified by much that goes on in the name of ‘Islam,’ and I consider it a duty of all moderate Muslims to recognize that many of the doctrines espoused in the Qur’an and hadith present some unique liabilities at this moment in history. Our traditional ideas about martyrdom, jihad, blasphemy, apostasy, and the status of women must be abandoned, as they are proving disastrous in the 21st century. Many of Islam’s critics have fully justified concerns about the state of discourse in parts of the Muslim world–where it is a tissue of conspiracy theories, genocidal ravings regarding the Jews, and the most abject, triumphalist fantasies about conquering the world for the glory of Allah. While the scriptures of Judaism and Christianity also contain terrible passages, it has been many centuries since they truly informed the mainstream faith. Hence, we do not tend to see vast numbers of Jews and Christians calling for the murder of apostates today. This is not true of Islam, and there is simply no honest way of denying this shocking disparity. We are members of a faith community that appears more concerned about harmless cartoons than about the daily atrocities committed in its name–and no one suffers from this stupidity and barbarism more than our fellow Muslims. Islam must grow up. And Muslim moderates like ourselves must be the first to defend the rights of novelists, cartoonists, and public intellectuals to criticize all religious faiths, including our own.”

Rent spontant tycker jag att det låter som ett bra budskap, kanske till och med ett nödvändigt budskap. Tidigare skrev jag om en artikel som tog upp kritiken mot det planerade bygget från muslimsk håll och jag fastnade speciellt för uttalandet av författaren Asri Nomani som påpekade att även om det finns fördomar mot islam så har islam ett problem med extremism. Hur bemöter man det? Hur arbetar vi mot en värld där alla kvinnor i hela världen kan gå i skola utan att riskera att få batterisyra kastat i ansiktet? En värld där du kan publicera en tecknad bild på en sedan länge död gubbe utan att utsättas för mordhot? En värld där människor anklagade för brott, oavsett var de bor, kan förvänta sig en rättvis rättegång och om de befinns skyldiga har ett fängelsestraff framför sig, inte ett hål i marken följt av en ”kasta prick” tävling med stenar? Och så vidare.

Personligen tror jag att budskap av just den typ som Sam Harris föreslår är rätt väg att gå. Dialog helt enkelt. Auktoritetsfigurer inom islam som stödjer demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och individers frihet samt fördömer motsatsen.

Bloggen Asebeia tar upp baksidan av min optimism dock i inlägget ”Rätten att få vara tyst”. Läs gärna hela inlägget, det är allra minst tänkvärt.  Uppmaningar som den av Sam Harris leder till en kultur av politisk korrekthet. För att bli accepterad av övriga samhället måste du som muslim öppet ta avstånd från extremism, din rättighet att själv välja försvinner. Du förlorar rätten till din egen åsikt.  Jag kan instämma i det och håller med om att den konsekvensen inte är önskvärd.

Dock talar jag bara för mig själv och kan bara ta ansvar för hur jag själv agerar. Jag vill slippa ytterligare exempel på hur en religion fortsätter att demonisera sig själv genom agerandet av ett fåtal av dess representanter (jag tror att det handlar om just ett fåtal, komplicerar jag begreppet hamnar jag i en position där varje muslim på ett eller annat sätt blir medskyldig). Och det skulle vara högst önskvärt att se representanter för islam frivilligt kliva fram och göra sådana uttalanden som Sam Harris önskar, helt av egen fri vilja. Jag, optimist som jag är, hoppas på att få se det men jag tänker absolut inte tvinga någon.

Jag snubblade över ett kul sätt att se på debatten mellan skeptiker och ickeskeptiker alldeles nyss.

John: A blark exists.
Steve: Prove it.
John: It has rained for the past three days. That is my proof.

John: A blark exists.
Steve: What is a blark?
John: I don’t know.

Det handlar helt enkelt om ”vad fasen är det vi faktiskt pratar om?”   Hur kan det vara ett vettigt argument att försöka förklara något genom att säga att du inte har någon kunskap om det? Hur kan du föra ett argument framåt genom att hävda att det du försöker ange som en förklaring är något som du per definition inte vet något om eller ens kan veta något om? Att förklara något med Gud eller annat övernaturligt fenomen är lika meningsfullt som när John hänvisar till blark. Det är ett nonsensord och precis lika effektivt i sammanhanget som Gud någonsin kan vara.

Så var man tillbaka från semestern då, redo att hugga tag i ännu ett års arbete. Det hela påbörjades med kick off uppe i Sunne och fortsatte med höstens första nattskift.  Som ett trivsamt mellanspel startade mattekursen jag tänker läsa under hösten. Nå, jag skriver ”trivsamt”, faktum är att jag ser fram emot mattestudierna med en viss bävan även om det skall bli kul.

Under kick offen hamnade jag i en diskussion om det övernaturliga med en kollega. Spontant så måste jag säga att det är väldigt nyttigt att diskutera sådana ämnen utifrån min skeptiska grundsyn eftersom det blir tydligt väldigt fort att det fungerar inte att bara dundra på och tro att den totala frånvaron av bevis skulle övertyga någon. Diskussionen som sådan är ju mellan mig och min kollega och var endast ett trivsamt mellanspel under en i övrigt trivsam kväll. Däremot tänker jag sammanfatta den ståndpunkt jag intog efter att ha justerat min taktik.

En läkare som ser ett oförklarligt tillfrisknande och därefter arbetar hårt och länge på att förstå varför detta hände kan komma att inte bara förklara fenomenet men även driva läkarvetenskapen framåt genom att hitta nya behandlingsformer till exempel. Däremot om läkaren förklarar det, för stunden, oförklarliga med det övernaturliga händer ingenting. Ingen ny kunskap. Ingen ökad förståelse. Inga nya behandlingsformer.

Det finns många fenomen som vi inte förstår eller bara har en väldigt ytlig förståelse av. Att förklara dessa fenomen med någon form av mantrat ”God didit!” stoppar utvecklingen eftersom det stoppar ställandet av frågor. Skepticism, vetenskapligt tänkande och vanlig hederlig nyfikenhet däremot för oss framåt och bygger en bättre värld. Och för alla som inte kan eller vill bli forskare vill jag påpeka en väldigt viktig sak; Det är helt okej. Men vi har alla ett kollektivt ansvar för vår värld så varför inte ta fem minuter åt att kolla vilket politiskt parti som verkar tycka att skola och forskning är viktigt och sedan rösta på just det partiet? Det tänker i alla fall jag göra.

Som bekant planeras det att byggas en moské två kvarter från ”Ground Zero”, platsen för den tragiska händelsen då muslimska terrorister kapade två passagerarflygplan och kraschade dem in i World Trade Center. Det kan man ju ha åsikter om och ganska många tycker nog att det låter som en synnerligen dålig idé. Själv är jag en smula kluven. Ägarna av marken har ju enligt amerikansk lag rätt att bygga vad katten de vill. Nu råkar ägarna vara muslimer som vill bygga ett stort hus innehållande bland annat en moské.

Via AHA-foundation snubblade jag över den här artikeln idag (deras nyhetsbrev rekommenderas förresten) som tar upp problematiken och då främst vad muslimer har för åsikter. Artikeln fokuserar främst kring moderata muslimer och med tonvikt på den kritik mot projektet som framkommit från muslimskt håll. Jag vill speciellt lyfta fram det här citatet:

Tawfik Hamid, an Egyptian scholar and reformer who said he was once a member of a terrorist group, said he had a ”conditional objection” to the proposed Islamic center.

He said it was not enough for Park51 leaders to call themselves moderate. Instead, they should ”clearly and unambiguously” reject radicalization by opposing specific extremist practices, such as killing apostates, stoning women for adultery, calling Jews ”pigs and monkeys” and ”declaring war” on non-Muslims who refuse to convert.

Park51 är gruppen som vill bygga det så kallade Cordoba center för övrigt. Hur som helst, den ståndpunkten som presenteras här låter väldigt bra och vore nog ett gott steg i rätt riktning för att minska rädslan för islam (inte ”den irrationella rädslan”, vi vet tillräckligt mycket för att kunna säga att fundamentalistiska muslimer är farliga). Ett annat citat från artikeln och ett som jag i alla fall tror innehåller väldigt mycket sanning är detta från författaren Asri Nomani:

”Yes, there is prejudice against Muslims in the modern day, but also Muslims in the modern day have an extremist problem,” Nomani said.

Det är tämligen uppenbart att islam idag har ett problem i form av extremister, ett problem som behöver bemötas. Sorgligt nog, både här hemma och utomlands bemöts den åsikten med anklagelser om islamofobi vilket är både tråkigt, beklagligt och i längden farligt. Tråkigt och farligt eftersom det begränsar debatten och farligt eftersom det leder till att problemet, alltså ett litet fåtal extremister mer eller mindre legitimeras.

Tydligen anser 55% av svenska folket att forskning nog inte är så värst mycket att ha om man får tro på SOM-institutets senaste undersökning avseende svenskarnas inställning till forskning.

Andra bitar värda att nämnas är att överlag är det många tillfrågade som inte har någon åsikt vilket förklaras med att forskning inte syns tillräckligt mycket i media, något som nog är sant.

Hur som helst, den siffran jag hakar upp mig på är den jag nämnde först, att 55% av svenskarna inte tror att forskning bidrar till ett bättre samhälle. Tack vare forskning har vi idag saker som antibiotika, vaccin, anestesi, ballongsprängingar av kranskärl, datortomografi, organtransplantation, respiratorbehandling och så vidare bara för att nämna ett litet urval på den medicinska sidan (där förtroendet är tämligen högt redan). Sedan har vi ju saker som internet, mobiltelefoner, TV:n, bilen, elektrisk belysning, tandborsten, cykeln, tåg, ergonomisk utformade arbetsskor, vind och regn täta kläder, kameran, Mp3-spelare, husisolering, element, mixers, microvågsugnar och snart färg som fungerar som solpaneler för att ta ännu ett ytterst litet urval av saker som forskning har resulterat i.

Min poäng är de flesta av oss här i Sverige är mer eller mindre beroende av saker som forskning har resulterat i och skulle allt det försvinna över en natt skulle den efterföljande chocken bli ytterst svårsmält. Den utveckling som vi sett de senaste 100 åren kommer dessutom att fortsätta och jag ställer mig högst skeptisk till att gemene man på allvar ställer sig negativ till det. Tyvärr verkar det som att vi börjar bli för vana vid det och glömmer sambandet mellan ett nytt antibiotika och biomedicinska forskare. Eller mellan en ny mobil med bättre användarvänlighet och forskningen som resulterat i den.

Slutsatsen är; Antingen vill du leva i en grotta och äta rått kött eller också tycker du att forskning är fundamentalt för att bygga ett bättre samhälle.

Snubblade över den här artikeln precis innan jag skulle stänga ner datorn för kvällen. Jag kunde inte motstå ett sista inlägg.

I stort sett beskriver artikeln nedskärningar inom universitetsvärlden i Storbritannien och inte helt överraskande att just teologi undervisning råkar värst ut. Den rådande principen tycks vara att fokusera på utbildningar som ger studenter kompetens för deras framtida yrkesliv och om du inte planerar att bli präst så kommer inte teologi vara ett ämne som du faktiskt behöver (även om det säkert kan vara ett nog så intressant ämne i sig själv).

Sverige tänker ju för övrigt i liknande banor med införandet av meritpoäng där matematik och språk premieras. Förståeligt då matte är viktigt inom ganska många yrken, inte bara de av en mer teknisk natur och språk är nog alltid bra, oavsett yrke.

Författaren gör ett ganska hyfsat jobb i att behandla ämnet objektivt och försöker lyfta fram teologikursernas bra sidor. Jag är dock inte övertygad. Hon citerar presidenten för National Secular Organisation Terry Sanderson som angående ämnet sade ”if theology disappeared from human memory, no one would notice”. Innan han sade så påpekade han dock konsekvensen om vetenskap försvann, vilket skulle vara att vi inom kort fick flytta tillbaka in i grottor.

Jag håller helt med Terry Sanderson och det gör ingenting att han citerades en smula felaktigt (bara halva meningen). Om teologi och religion försvann skulle det inte påverka oss ett skvatt. Jo förresten, diskussioner om moral och etik skulle bli lättare att föra och sannolikt mer givande. Mindre distraktioner bland annat.

Så nej, hur intressant ämne religionskunskap än är så om budgetnedskärningar måste till låt de då drabba ämnen som teologi.

Okej, det här var ju ganska komisk. På sätt och vis… DN rapporterar om en amerikansk studie som visar att män som tjänar mindre pengar än sin partner är mer benägna att vara otrogna än om det omvända gällde. Också att frekvensen av kyrkobesök spelar en roll (det gör utbildningsnivå också tydligen men jag försöker hålla mina inlägg korta, vilket går ganska dåligt ärligt talat)…

Personligen hade jag gärna velat ha en länk till källartikeln, framför allt eftersom DN:s sammanfattning inte specificerar om kyrkobesök ökade eller minskade otrohetsfrekvensen. En annan bloggare drog dock den slutsatsen och konstaterade att kristen tro är ett bra skydd för äktenskapet. Fast med tanke på namnet på den bloggen så är det kanske inte så överraskande. Kritiskt tänkande, människor! Eller åtminstone läs noggrannare.

Hur som helst, att en sådan studie utförts och nått det resultat som den nådde är inget som förvånar mig. Vad det säger mig är att vi har gjort framsteg i jämlikhetsarbetet men det finns fortfarande mycket att göra. Med ledning av just den här studien känns området ”män som känner sig hotade av framgångsrika kvinnor” som ett bra val. Värt att fundera över i just det sammanhanget torde väl vara kristendomens inflytande på det området. Mig veterligen är Bibeln ganska full med normsättande uttalanden som om du är man, köper Bibelns argument och har en partner som tjänar mer än dig knappast hjälper upp självförtroendet.

Dags att starta min Bibel granskning. Min avsikt är helt enkelt att läsa Bibeln, från början till slut. Allt eftersom jag läst ett stycke kommer jag att sammanfatta mitt intryck av det och lägga upp det på bloggen som ett återkommande tema. Vi får se hur det går men jag hoppas att varje inlägg åtminstone kommer att vara en smula underhållande, ibland till och med tänkvärt. Den Bibel jag använder är Svenska Bibelsällskapets utgåva från 2000 och jag kommer att länka direkt till de stycken jag behandlar genom deras hemsida (generöst av dem att lägga ut hela utgåvan på nätet faktiskt).

Jag börjar givetvis med Första Moseboken, Genesis 1:1-29 och tänker även knipa Genesis 2:1-4 eftersom det känns mest logiskt. Sista raden i Genesis 2:4 lyder nämligen såhär:

”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.”

Det låter ju onekligen som slutet på ett kapitel eller hur? Inte som fjärde stycket i ett kapitel omfattande totalt 24 stycken. Hur som helst, bäst att dra igång.

Först kommer vi till ”Gud sade: ”Ljus, bli till!” Detta är strax efter att Gud har skapat jord och himmel. Man kan ju tycka att konceptet ”himmel” borde inkorporera stjärnor, planeter och sådant men det gör det inte. Denna första dag nöjde han sig med jord, himmel och ljus. Med andra ord, Gud skapade ljus utan att samtidigt skapa en ljuskälla. Och inte nog med det, en ljuskälla som ändrar i styrka så att dag och natt uppstod.

Min favorit är dock Genesis 1:14-18. Här skapar Gud stjärnorna och de två stora ljusen på himlen. Jag får anta att med ”de två stora ljusen” avses solen och månen. Åtminstone nu har vi en källa till ljuset som skapades för fyra dagar sedan. Men det finns ett ganska stort problem här. Solen är, som bekant, en stjärna. En ganska medelmåttig stjärna faktiskt. Och månen är ingen ljuskälla i sig självt. Månen lyser eftersom den reflekterar ljus från solen, enkelt uttryckt.

För att avrunda genomgången tänker jag bara nämna skapelsen av liv (Genesis 1:11-12, 20-28). Gud skapar liv i en ganska lustig ordning. Först ut är växter, tätt följt av havslevande djur och avslutningsvis landlevande djur och människor. Som vän av ordning undrar jag över encelliga organismer, bakterier och sånt. Att havslevande djur föregår landlevande djur är helt okej, vi vet att det var så tack vare fossila fynd etcetera. Men växter före havslevande? Nej, det är i skarp kontrast till den kunskap mycket hårt arbete har resulterat i.

Relevans för idag:

Jag ämnar avsluta varje Bibelinlägg med ett kort resonemang till betydelsen för oss människor som lever idag, eftersom Bibeln i vissa kretsar hyllas som ett väldigt bra redskap för vardagens vedermödor.

Så här långt in i Genesis har jag svårt att se någon relevans för idag. Gud säger att människan skall härska över allt levande som kom innan, jag antar att det på sätt och vis har viss relevans. Man kan säkert vinkla just den biten till att argumentera för bättre djurskydd eller bättre miljölagar men du kan lika gärna vinka det åt andra hållet. Texten säger bara att vi har mandat från Gud att härska över allt levande, inte hur detta härskande praktiskt skall utföras. Bättre att se en dokumentär om klimatforskning eller läsa på om modern boskapshållning istället.

Rent kunskapsmässigt är Genesis en tämligen usel modell för jordens skapelse. Den kronologiska ordningen står i rak motsats till den vetenskapligt förvärvade kunskap vi har idag. Enligt Genesis skapade Gud en jord som var täckt av vatten. Faktum är att det tog väldigt lång tid för jorden att få något vatten alls. I samma linje så skapade Gud jorden innan Han skapade solen. Tveksamt. Det må vara så att det fanns en jord i stort sett samtidigt som det fanns en sol men bilden av en klump smält sten matchar inte beskrivningen som ges i Genesis. Rent frånsett det så bildades jorden av överskottsmaterial från solens uppkomst.

Att tolka Bibeln bokstavligt, i alla fall så här långt, är ytterst problematisk, helt enkelt eftersom det inte stämmer med vad vi faktiskt vet. Personligen kan jag inte se något symboliskt värde i en skapelseberättelse som motsäger modern vetenskap heller (frånsett det i sig självt problematiska uttalandet om att vi skall ”härska” över allt levande).  Det jag kan se är tydliga indikationer på att skapelseberättelsen enligt Genesis författades av människor bosatta inom ett avgränsat område och som levde med den teknologi som erbjuds av bronsåldern. Den tolkning som då presenteras blir vettig. Utan kunskap om hur ljus fungerar, utan möjlighet att datera eller ens förstå fossil och utan moderna teleskop blir den tolkning som lagts fram begriplig, till och med värd att hyllas som ett hyfsat bra första försök. Biten om att ”människan skall härska över djuren” faller på plats den med. Önsketänkande ni vet.

Men att hävda sanningen i Genesis idag? Totalt obegripligt.

Det tycker i alla fall lord Mackay, en väldigt prominent figur i Skottlands lagliga sfär. Den gamle lorden har startat en kampanj för att få domstolar och representanter för lag och rätt att ta hänsyn till vad som står skrivet i Bibeln och låta dess värderingar styra de beslut som fattas.  Läs mer här.

Själv är jag en stark anhängare av separationen av kyrka och stat och tycker att det är helt oacceptabelt att en text från bronsåldern ska ha företräde framför de lagar och författningar som det har tagit väldigt lång tid att utarbeta och implementera (ett arbete som för övrigt inte är över än, det som är bra kan alltid bli bättre). För mig representerar Bibeln den moraliska och etiska toppen i ett samhälle som sedan länge försvunnit och vars värderingar är, milt sagt, föråldrade.

McKay håller givetvis inte med mig. Några saker i artikeln som jag länkade är värda att återge rakt av med en kommentar.

“The words and phrases of the 1611 King James version have permeated modern English and this makes it a valuable book of reference, but the modern version is especially useful in dealing with our day-to-day challenges.

If we use it in this way we will soon learn that what it says about human beings is as true today as it was when it was originally written all these years ago.”

Intressant, McKay anser alltså att detta arkaiska dokument faktiskt är relevant idag. Personligen har jag inte läst igenom hela Bibeln men det lilla jag har läst säger mig att han kan ha en poäng där vilket mest är tragiskt. Alla dessa folkmord i Gamla Testamentet för ju onekligen tankarna till vad som fortfarande sker på olika platser i världen. Extremt exempel jag vet.

“I have found it immensely important in my life and I trust it will be the same with many who have access to it through this initiative now.”

Den här biten blir mycket enklare dock. Han gör ett svepande uttalande om hur användbar Bibeln är för honom och drar därefter slutsatsen att detsamma kommer att gälla alla andra som får en Bibeln skickad till sig (hans initiativ handlar om att skicka ut Biblar till domstolarna bland annat). Problemet är att det resonemanget fungerar inte. Löpning är en jättebra motionsform för mig eftersom det är enkelt och jag har bra knän. Om McKay hängde med mig skulle han dö. Annorlunda ämne, samma princip. Exakt samma princip faktiskt. Människor är olika. Jättekul för McKay att en uråldrig sagobok hjälper honom med hans vardagsbestyr men den svepande generaliseringen att den därför är bra för alla andra är helt felaktig. För att inte säga arrogant.

Hur som helst, efter att ha läst denna artikeln har jag bestämt mig. Det är dags att jag läste Bibeln. Och varför inte låta det bli ett återkommande tema här? Hmm, jag ska nog börja redan ikväll.

Jag kom att tänka på paranormala förmågor alldeles nyss (tack vara komikern Dara O´Briain) och hur hela konceptet kan belysas genom evolutionsteorin. Personligen hävdar jag att fenomen som extrasensorisk perception, telepati eller vad det nu kan handla om är totalt struntprat. Nu tänker jag inte argumentera den åsikten speciellt mycket men för den intresserade kan det vara värt att kolla in James Randis utmaning till den som kan bevisa en sådan förmåga under kontrollerade former och ge en bra förklaring till varför ingen till dags dato klarat utmaningen och plockat in priset på en miljon dollar.

Min avsikt är helt enkelt att lägga fram ett litet tankeexperiment.

Låt oss anta att paranormala förmågor faktiskt existerar. Det finns människor som verkligen kan se vad som händer på platser flera mil från där de befinner sig, läsa andras tankar, lyfta föremål med bara tankekraft eller vad det nu kan handla om. Dylika förmågor skulle ju medföra ett ganska stort övertag avseende överlevnad eller hur? Därmed skulle dessa förmågor gynnas av naturligt urval, en av hörnstenarna i evolutionsteori.

Rimligtvis skulle dagens människor i så fall ha dessa förmågor i väldigt hög utsträckning eftersom alla individer som inte kunde se på andra sidan av enorma berg eller knuffa mammutar nedför stup med hjälp av tankekraft  skulle ha försvunnit för länge sen. Just eftersom individer utan paranormala förmågor skulle inte kunna konkurrera med individerna som hade paranormala förmågor. Men verkligheten ser ju inte ut så. Som art går vi inte runt och läser varandras tankar, leviterar tunga möbler när vi städar och tänder brasan i spisen med tankekraft. Vi spelar fortfarande på lotto (om det fanns de som kunde se in i framtiden skulle ju alla former av slumpbaserade spel försvunnit för länge sedan). Och det finns fortfarande inte ett enda exempel där någon under kontrollerade former utfört något som kan kallas för en paranormal förmåga.

Bara en liten tanke.

Det verkar vara så att det finns en del rädsla för tekniker som modern vetenskap har resulterat i. Bland annat har Newsmill två artiklar om genmanipulerade grödor (bägge starkt kritiska vill jag tillägga) och DN rapporterade igår om en studie utförd av Apoteket AB som visar att var tredje person känner oro inför att ta läkemedel de fått på recept. Att läkemedelsjätten Astra Zeneca nyligen gått med på att betala ut miljardbelopp till personer som drabbats av diabetes som en följd av att de ätit läkemedlet Seroquel kan knappast hjälpa.

Problemet som jag ser är dock inte genmanipulation och starka läkemedel. Angående Astra Zeneca så känns det ganska tydligt efter en kort stunds grävande att det i första hand handlar om stora företags agerande kring de resultat man faktiskt hittar. Enligt den här artikeln har Astra Zeneca av någon bisarr anledning valt att inte publicera visst material trots att det är relevant för läkemedlet i fråga. Angående de genmanipulerade sojabönorna så visst, det finns forskning som pekar på att sterilitet och andra problem kan kopplas till dem men de forskare som har utfört studien säger själva att förhastade slutsatser skall undvikas och att mer forskning behövs.

Det är viktigt att komma ihåg att det är skillnad på forskning och hur vinstdrivande företag använder forskningen. Framtidens antibiotika kommer troligen att få svårt att utvecklas utan genetik och som exempel till kan det nämnas att Nobelpriset i kemi förra året delades ut för framsteg i kartläggningen av ribosomer, en viktigt komponent för hur DNA skapar liv och med direkt betydelse för utvecklingen av nya mediciner, bland annat antibiotika. Vilket är viktigt i och med växande antibiotika resistens. Utan aktiv forskning hade vi knappast kunnat läsa om framsteg i behandlingen av bröstcancer för att ta ett till exempel.

Jag vill och hoppas att vårt samhälle fortsätter att aktivt verka för forskning, även inom genetik. Jag är övertygad om att det är rätt väg framåt, till och med den enda vägen framåt. Dock är det bra och absolut nödvändigt med ökad transparens bland vinstdrivande företag och högre krav på att produkter är ordentligt testade. Ökade resurser till sjukvården så att läkare har tid att ordentlig informera patienter skulle underlätta det också.